Sofia utan Moa

Satt här hemma hos mamma och hade tråkigt, såg på massa skit på TV och tänkte att här kan jag inte sitta här och bli försoffad. Så jag beslutade att stänga av TV:n och gå ut på en promenad. Tänkte ta min gamla vanliga väg runt sjön.
 
Men när jag kom till Hammarbybacken tänkte jag  att det kan ju inte vara så jobbigt och gå uppför (annars brukar jag tänka att " Ja nästa gång kanske") så jag svängde av och gick, och gick , och gick. Tillslut var jag nästan uppe, var tvungen att ta en liten paus på vägen när jag trodde hjärtat skulle hoppa ut ur kroppen, det gjorde det inte, jag lever fortfarande. Sen släpade jag mig dom sista 20 m upp på toppen. Vet inte om utsikten var värd turen upp, det var ingen wow-upplevelse. Vet hur skog och Stockholm ser ut. Men om jag går upp för där varje dag borde jag ha ganska bra kondition i slutet av sommaren.

Nu ska jag ta mig an mammas balkong,så blir hon nog glad.