Sofia utan Moa

Vi var lite osäkra om vi skulle skriva om detta i bloggen. Men vi kom fram till att vi måste. Sanningen kan inte undanhållas. Vi är ju bara människor av kött och blod. Det är mänskligt att fela. Det står ju till och med i biben. Väl? Har inte läst bibeln men tror att det står där. Och tanken med den här bloggen är väl att ni ska få följa oss i medgång och motgång, i nöd och lust, tills döden ski...nej, inte riktigt. Men vi kan ju inte bara slå oss för bröstet när det går bra, utan får även visa våra mindre bra stunder i livet (vilket vi i och för sig gjorde igår när vi berättade om "gå vilse-tappa nycklar-leta efter nycklar-gå vilse igen-hitta hem av misstag-prova att bryta sig in med visakort-knacka på hos grannen-ringa securitas-400 spänn fattigare" incidenten igår). Så här kommer det.
(Scrolla längre ner om ni vill se. Vill ju inte att ni ska se något som ni inte vill.)























En semla. Var. Till vårt försvar kan vi säga att vi fick besök av min morfars bror, som i sin ovisshet om vårt projekt med massa fett-inga kolhydrater-diet hade köpt med en varsin semla. Vi är väldigt väluppfostrade flickor Moa och jag, så vi har lärt oss att det inte är trevligt att tacka nej när fint främmande har med sig fikabröd.
Vi åt. Och vi njöt. Sen mådde vi ännu bättre. Ingen hjärtklappning och ingen yrsel.

Sen gick vi på promenad. (Utan att gå vilse)