S: Ge blod, ge liv!
Kom på i morse att det var idag jag skulle på koll på Claratappen för att bli blodgivare! Var ju med Erika dit i mars och ville på koll redan då, men vissa omständigheter gjorde att jag inte fick, utan fick en tid idag i stället.
Malin hette sköterskan som tog hand om mig och hon konstaterade direkt att jag var svårstucken, vilket jag redan visste. Efter en massa info, papper som skulle fyllas i hit och dit och blodtrycksmätning skulle hon provsticka mig och skicka mitt blod på analys så jag inte har HIV, syfilis eller nåt annat mindre trevligt. Men det gick inte att sticka mig i nån av armarna. Jag har för små blodkärl och de som kändes möjligt stickbara rullade bara undan. Så min karriär som blodgivare är över innan den ens har börjat. Fick i alla fall gratis fika innan jag åkte hem, och ascoola kompresser med en jävla massa tejp runt på båda armarna där hon stuckit mig. Känns så surt att jag inte får ge blod, när jag vill! Men varje besök får inte ta mer än 15 minuter och det funkar ju inte att krångla som satan varje gång för att till slut hitta ett blodkärl där blodet rinner ut assakta. Det är ändå 4,5 dl som ska ut.
Men ni andra med normala blodådror, ni kan bli blodgivare! Det enda som krävs är att man inte har en massa konstiga sjukdomar, betalar eller tar betalt för sex, inte injicerar droger eller pippar runt och att man känner sig allmänt frisk vid blodgivningstillfället. HUr lätt som helst!! Det behövs alltid fler blodgivare, och man ger bara fyra gånger per år om man är kille och tre gånger om man är tjej. Man får 50 kr per gång i form av ett Paus presentkort eller prylar.
Är man inte väldigt stickrädd och är godkänd enligt den korta hälsodeklarationen man fyller i, ser jag ingen anledning att INTE bli blodgivare. Om du blir sjuk och behöver en blodtransfusion vill du gärna att det finns blod till dig, eller hur? Samma sak när det gäller organdonation: kommer du i den sitsen att du behöver ett nytt organ för att överleva vill du självklart ha ett. Därför tycker jag att alla borde ta ställning och bli organdonatorer. Talar man om för sina anhöriga hur man vill ha det behöver inte de ta ställning i en svår situation. Jag vill självklart ha ett friskt organ om jag behöver det, därför är det lika självklart att jag donerar mina organ om jag själv inte längre har nytta av dem. Det hoppas jag att mina nära och kära vet vid det här laget.
Nu ska jag återgå till Pretty Woman. Har kört fast i ekonomistyrningen så jag har lagt ner det för idag. Har ju ända tills kl 12 på onsdag på mig!
Coolt va! Och jag fick på BÅDA armarna!
Malin hette sköterskan som tog hand om mig och hon konstaterade direkt att jag var svårstucken, vilket jag redan visste. Efter en massa info, papper som skulle fyllas i hit och dit och blodtrycksmätning skulle hon provsticka mig och skicka mitt blod på analys så jag inte har HIV, syfilis eller nåt annat mindre trevligt. Men det gick inte att sticka mig i nån av armarna. Jag har för små blodkärl och de som kändes möjligt stickbara rullade bara undan. Så min karriär som blodgivare är över innan den ens har börjat. Fick i alla fall gratis fika innan jag åkte hem, och ascoola kompresser med en jävla massa tejp runt på båda armarna där hon stuckit mig. Känns så surt att jag inte får ge blod, när jag vill! Men varje besök får inte ta mer än 15 minuter och det funkar ju inte att krångla som satan varje gång för att till slut hitta ett blodkärl där blodet rinner ut assakta. Det är ändå 4,5 dl som ska ut.
Men ni andra med normala blodådror, ni kan bli blodgivare! Det enda som krävs är att man inte har en massa konstiga sjukdomar, betalar eller tar betalt för sex, inte injicerar droger eller pippar runt och att man känner sig allmänt frisk vid blodgivningstillfället. HUr lätt som helst!! Det behövs alltid fler blodgivare, och man ger bara fyra gånger per år om man är kille och tre gånger om man är tjej. Man får 50 kr per gång i form av ett Paus presentkort eller prylar.
Är man inte väldigt stickrädd och är godkänd enligt den korta hälsodeklarationen man fyller i, ser jag ingen anledning att INTE bli blodgivare. Om du blir sjuk och behöver en blodtransfusion vill du gärna att det finns blod till dig, eller hur? Samma sak när det gäller organdonation: kommer du i den sitsen att du behöver ett nytt organ för att överleva vill du självklart ha ett. Därför tycker jag att alla borde ta ställning och bli organdonatorer. Talar man om för sina anhöriga hur man vill ha det behöver inte de ta ställning i en svår situation. Jag vill självklart ha ett friskt organ om jag behöver det, därför är det lika självklart att jag donerar mina organ om jag själv inte längre har nytta av dem. Det hoppas jag att mina nära och kära vet vid det här laget.
Nu ska jag återgå till Pretty Woman. Har kört fast i ekonomistyrningen så jag har lagt ner det för idag. Har ju ända tills kl 12 på onsdag på mig!
Coolt va! Och jag fick på BÅDA armarna!
Kommentarer
Trackback
