S: Hemma igen!
Så var man hemma igen efter ett dygn i Arvika. Hade INTE tänkt gå ut igår men köpte en vinare för att hålla syster sällskap innan hon skulle ut. Erik och Peter var med också. När det blev dags för utgång för syster kände jag att det känns ju vääldigt onödigt att bara gå och lägga sig efter en flaska vin! Så jag blev med ner och gick på the roof. Var inte där länge, men träffade en som jag snackade med himla länge på hemvägen så jag kom hem efter syrran. Kom i säng halv tre, lite fullare än jag hade tänkt från början. Vaknade sju, SJU!! och kunde inte somna om på bra länge. Självklart somnade jag lagom tills klockan ringde och var som en klubbad säl. Men jag tog mig upp i alla fall, packade mina grejer och drog till jobbet. Fick mat av mamsen efteråt, sen åkte jag hem.
Nu har jag ensam hemma-myskväll, för Moa är på klassfest. La mig bekvämt tillrätta i soffan för att se på Robinson, men somnade mitt i och vaknade lagom till örådet. Nu har jag kollat på The Butterfly Effect. Har sett den förut och tyckte den var himla bra, men när det där puckot tog Adams hund och stoppade den i en säck bytte jag kanal. Klarar inte av att se när djur blir plågade, det gör ont i hela mig. Tycker kanske inte det är så jätteskoj att se när människor blir skjutna eller torterade heller, men på nåt sätt känns det inte lika hemskt. En hund är mycket mer försvarslös, och den fattar ju ingenting om varför den får stryk eller blir slagen. En människa kan man åtminstone förklara för varför, och trösta med ord. En hund blir bara mentalt skadad för livet, och det går inte direkt att krama en hund och säga "Det blir allt bra ska du se. Den där ungjäveln som sparkade av ditt ben har haft en taskig barndom förstår du".
Blir nog en tidig kväll känns det som, är lite tomt utan Moa faktiskt. Var ute på uteplatsen förut och det prasslade skrämmande från alla håll. Skrämmer upp mig själv som satan ibland när jag är själv. När jag hade sett The Grudge (den hemskaste skräckisen jag nånsin sett) fick jag för mig att den där japanska bruden skulle komma hasande i hallen, förbi mitt sovrum när jag låg försvarslös i sängen. Och när jag sett nåt Arkiv X avsnitt med en psycho unge utan ben som tog sig fram på skateboard kunde jag få för mig att han skulle börja jaga mig och komma i kapp när jag var ute och gick. Och efter att jag sett ett MacGyver-avsnitt där en kvinna åldrades från ung till gammal, och blev vithårig och döende jättesnabbt på grund av nåt gift hon fått i sig, var jag helt säker på att hon fanns under vattnet när jag badade i sjön och att hon skulle dra ner mig underifrån. Har fortfarande väldigt svårt för att simma där det är djupt, nästan så jag känner en knotig hand med vassa klo-liknande naglar ta tag om min ena vrist och dra ner mig under vattnet... Om jag simmar en bit ut och börjar tänka på henne, kan jag nästan få panik och börja sprattla som satan i benen för att hon inte ska kunna ta tag i dem, och simma fort som bara den in till land. Och jag är snart 24 år, det var säkert 15 år sen jag såg det där avsnittet. Har i alla fall slutat tro att hon bor under min säng, vilket jag också gjorde under några år efteråt!
Nu ska jag tänka happy tankar, på blomsterängar, mjukglass och varma sommarkvällar så jag orkar somna!
Nu har jag ensam hemma-myskväll, för Moa är på klassfest. La mig bekvämt tillrätta i soffan för att se på Robinson, men somnade mitt i och vaknade lagom till örådet. Nu har jag kollat på The Butterfly Effect. Har sett den förut och tyckte den var himla bra, men när det där puckot tog Adams hund och stoppade den i en säck bytte jag kanal. Klarar inte av att se när djur blir plågade, det gör ont i hela mig. Tycker kanske inte det är så jätteskoj att se när människor blir skjutna eller torterade heller, men på nåt sätt känns det inte lika hemskt. En hund är mycket mer försvarslös, och den fattar ju ingenting om varför den får stryk eller blir slagen. En människa kan man åtminstone förklara för varför, och trösta med ord. En hund blir bara mentalt skadad för livet, och det går inte direkt att krama en hund och säga "Det blir allt bra ska du se. Den där ungjäveln som sparkade av ditt ben har haft en taskig barndom förstår du".
Blir nog en tidig kväll känns det som, är lite tomt utan Moa faktiskt. Var ute på uteplatsen förut och det prasslade skrämmande från alla håll. Skrämmer upp mig själv som satan ibland när jag är själv. När jag hade sett The Grudge (den hemskaste skräckisen jag nånsin sett) fick jag för mig att den där japanska bruden skulle komma hasande i hallen, förbi mitt sovrum när jag låg försvarslös i sängen. Och när jag sett nåt Arkiv X avsnitt med en psycho unge utan ben som tog sig fram på skateboard kunde jag få för mig att han skulle börja jaga mig och komma i kapp när jag var ute och gick. Och efter att jag sett ett MacGyver-avsnitt där en kvinna åldrades från ung till gammal, och blev vithårig och döende jättesnabbt på grund av nåt gift hon fått i sig, var jag helt säker på att hon fanns under vattnet när jag badade i sjön och att hon skulle dra ner mig underifrån. Har fortfarande väldigt svårt för att simma där det är djupt, nästan så jag känner en knotig hand med vassa klo-liknande naglar ta tag om min ena vrist och dra ner mig under vattnet... Om jag simmar en bit ut och börjar tänka på henne, kan jag nästan få panik och börja sprattla som satan i benen för att hon inte ska kunna ta tag i dem, och simma fort som bara den in till land. Och jag är snart 24 år, det var säkert 15 år sen jag såg det där avsnittet. Har i alla fall slutat tro att hon bor under min säng, vilket jag också gjorde under några år efteråt!
Nu ska jag tänka happy tankar, på blomsterängar, mjukglass och varma sommarkvällar så jag orkar somna!
Kommentarer
Trackback
