S: Dörrknackare!
Jädrar vad det springer runt folk och ringer på vår dörr! Eller folk och folk, det är massa ungar som ska sälja på oss krafs. Hittills har det varit små muffinsförsäljerskor två gånger (äter ju inte sötsaker så det var lätt att säga nej) och blandat skräp en annan gång (köpte ett mjukisdjur till Eddie för endast 2 kr, som han tuggade sönder på fyra minuter) och idag var det dags igen. Det lyckas alltid vara jag som öppnar när de små varelserna ringer på, nästa gång det ringer på dörren får Moa öppna!
*Det ringer på dörren*
Jag öppnar, där står två fula barn. De har en liten påse med grejer som jag antar de vill lura på mig. Majblommor? hann jag tänka innan hon med minst tänder öppnade käften. (Hon babblade på ett bra tag och jag förstod knappt hälften av det hon sa)
-- Hej, vill du köpa tattuveeejingaj...en föj två tioj, köpej du två kostaj det två tioj, bla bla bla bla bla blaaaa, köpej du en kostaj det baja tjeee!!
Det de små glinen ville sälja för "två tioj" var sönderklippta pappersark, som de målat på med tusch. Den hon visade mig var blå, men det skulle inte förvåna mig om det fanns andra färger också! Det var ungefär lika fult som om en gravt förståndshandikappad treåring skulle ha målat, ingen finess, ingen stil! Papprena hade de vikt några gånger och klippt ut små figurer. Därav marknadsföringen av "tattuveeejingajjjj".
-- Öhh, nej jag har tyvärr inte råd med det där, svarade jag.
-- Inte ens tio kjonoj?? frågade gaphalsen förvånat. Sluga människa, hon kommer säkert bli telefonförsäljare när hon blir stor och lärt sig prata ordentligt.
-- Nej, jag har aldrig kontanter hemma.
Så stängde jag dörren.
*Det ringer på dörren*
Jag öppnar, där står två fula barn. De har en liten påse med grejer som jag antar de vill lura på mig. Majblommor? hann jag tänka innan hon med minst tänder öppnade käften. (Hon babblade på ett bra tag och jag förstod knappt hälften av det hon sa)
-- Hej, vill du köpa tattuveeejingaj...en föj två tioj, köpej du två kostaj det två tioj, bla bla bla bla bla blaaaa, köpej du en kostaj det baja tjeee!!
Det de små glinen ville sälja för "två tioj" var sönderklippta pappersark, som de målat på med tusch. Den hon visade mig var blå, men det skulle inte förvåna mig om det fanns andra färger också! Det var ungefär lika fult som om en gravt förståndshandikappad treåring skulle ha målat, ingen finess, ingen stil! Papprena hade de vikt några gånger och klippt ut små figurer. Därav marknadsföringen av "tattuveeejingajjjj".
-- Öhh, nej jag har tyvärr inte råd med det där, svarade jag.
-- Inte ens tio kjonoj?? frågade gaphalsen förvånat. Sluga människa, hon kommer säkert bli telefonförsäljare när hon blir stor och lärt sig prata ordentligt.
-- Nej, jag har aldrig kontanter hemma.
Så stängde jag dörren.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Hej du! Har inte hållt på så länge med den här bloggen, 2 veckor drygt bara och den jag hade innan var inte så seriös =) Visst är han gullig.. =) Hur är det med dig? Allt bra?
Postat av: Sofia
Haha.. Ja jag har inte mycket bättre för mig om kvällarna nu utom å sitta här =) Känns ju inte kul att va arbetslös, men kan trösta mig med att jag inte är ensam.. och helt rätt tidpunkt på året =)
Trackback
