Sofia utan Moa

Jag hade några diskussioner om feminism i allmänhet och jämställdhet i föräldraledigheten i synnerhet förut. Jag är av den åsikten att föräldradagrna ska delas lika mellan båda föräldrarna, genom tvång av en lag om det så behövs. Att kvinnor traditionellt är de som är hemma med barnen när de är små gör att de:
1. Får svårare att få jobb, om de är i "fertil" ålder och konkurrerar om jobbet med en lika kompetent man. Arbetsgivaren är inte så dum att han frågar rätt ut om hon ska skaffa barn inom den närmaste framtiden, för det svaret han får får inte spela någon roll enligt lag. Men han är inte dummare än att han väger in risken att bli av med den anställde under en eventuell föräldraledighet.
2. Kvinnor tappar i löneökning under tiden hon är borta från jobbet, vilket gör att lönegapet blir ännu större.
3. Kvinnor får svårare att avancera på jobbet under tiden hon är borta, vilket leder till att män får specialsitjobben och de högre lönerna.

Om män och kvinnor delar lika skulle det problemet försvinna, eftersom mammor och pappor alltid stannar hemma lika länge från jobbet om de ska bli föräldrar. Sedan finns det en mängd andra trevliga fördelar av att båda föräldrarna är hemma med barnen. Till exempel ökar chansen att man skaffar fler barn, och risken att man separerar minskar.

Idag ökar andelen pappor som tar ut föräldraledigheten för varje år, men allt långsammare. 2003 var det 25 år kvar tills mammor och pappor skulle dela helt lika, med ökningstakten som var då. Nu, idag, kommer det ta hela 211 år innan vi har nått en helt jämställd fördelning med hälften av dagarna var. Uttagen av föräldradagar ökar under sommaren och jul och nyår. Att det ökar under sommaren kan förklaras med att papporna tycker det är roligare att vara hemma då, och att mamman som jobbar dessutom har semester så då slipper han hela ansvaret för barnet. Han slipper dessutom krångla med en ersättare på jobbet.
Anledningen till att pappor inte tar ut någon ledighet förklaras oftast med att "man inte har råd". Han tjänar oftast mer och det skulle innebära en för stor ekonomisk förlust. Varför ska man behöva locka med pengar för att pappan ska vilja vara hemma? Och han är näst intill oersättlig på sitt jobb så det blir strul med att hitta en ersättare. Han tar ansvar för att inte lägga ledigheten så att det krockar med viktiga uppdrag på jobbet. Om pappan vill ta ut sin ledighet diskuterar paret när och hur länge det passar honom att vara ledig.

Jag anser att båda föräldrarna är skyldiga att ta hand om barnet de fått, och barnet har rätt att få vara med båda föräldrarna. Vill inte pappan ta hand om barnet, så ska han inte skaffa barn! Sedan finns det såklart de mammor som vill ta hela föräldraledigheten själva, men av samma anledning som jag nämnde ovan så måste vi släppa in papporna i ledigheten.

"Ja, men jag tänker nog vänta tills han blir lite äldre, nu är det bara rapa, skita, äta, jag väntar nog tills han blir något år eller så. Sedan får man ju tio dagar direkt vid födseln, fast jag har två viktiga motioner som ska upp nu, så jag ska fråga om jag kan ta mina dagar lite senare."
Jan-Emanuel Johansson, riksdagsledamot, som i en intrervju i Expressen svarar på frågan om det blir någon pappaledighet.