Sofia utan Moa

Så var det söndag igen då, inte min favvisdag direkt. Sov länge (typ elva, halv tolv), har promenerat i skogen med vilddjuret i en och en halv timme, ätit en halv ananas och nu har jag inga ursäkter kvar för att inte sätta mig och läsa lite ekonomistyrning.

Vad gör Moa då? Jo, HON SOVER!!! Klockan är fyra på eftermiddagen och hon har inte gått upp än!! Måste ha varit ett jäkla fylleslag igår.

Så var man hemma igen efter ett dygn i Arvika. Hade INTE tänkt gå ut igår men köpte en vinare för att hålla syster sällskap innan hon skulle ut. Erik och Peter var med också. När det blev dags för utgång för syster kände jag att det känns ju vääldigt onödigt att bara gå och lägga sig efter en flaska vin! Så jag blev med ner och gick på the roof. Var inte där länge, men träffade en som jag snackade med himla länge på hemvägen så jag kom hem efter syrran. Kom i säng halv tre, lite fullare än jag hade tänkt från början. Vaknade sju, SJU!! och kunde inte somna om på bra länge. Självklart somnade jag lagom tills klockan ringde och var som en klubbad säl. Men jag tog mig upp i alla fall, packade mina grejer och drog till jobbet. Fick mat av mamsen efteråt, sen åkte jag hem.

Nu har jag ensam hemma-myskväll, för Moa är på klassfest. La mig bekvämt tillrätta i soffan för att se på Robinson, men somnade mitt i och vaknade lagom till örådet. Nu har jag kollat på The Butterfly Effect. Har sett den förut och tyckte den var himla bra, men när det där puckot tog Adams hund och stoppade den i en säck bytte jag kanal. Klarar inte av att se när djur blir plågade, det gör ont i hela mig. Tycker kanske inte det är så jätteskoj att se när människor blir skjutna eller torterade heller, men på nåt sätt känns det inte lika hemskt. En hund är mycket mer försvarslös, och den fattar ju ingenting om varför den får stryk eller blir slagen. En människa kan man åtminstone förklara för varför, och trösta med ord. En hund blir bara mentalt skadad för livet, och det går inte direkt att krama en hund och säga "Det blir allt bra ska du se. Den där ungjäveln som sparkade av ditt ben har haft en taskig barndom förstår du".

Blir nog en tidig kväll känns det som, är lite tomt utan Moa faktiskt. Var ute på uteplatsen förut och det prasslade skrämmande från alla håll. Skrämmer upp mig själv som satan ibland när jag är själv. När jag hade sett The Grudge (den hemskaste skräckisen jag nånsin sett) fick jag för mig att den där japanska bruden skulle komma hasande i hallen, förbi mitt sovrum när jag låg försvarslös i sängen. Och när jag sett nåt Arkiv X avsnitt med en psycho unge utan ben som tog sig fram på skateboard kunde jag få för mig att han skulle börja jaga mig och komma i kapp när jag var ute och gick. Och efter att jag sett ett MacGyver-avsnitt där en kvinna åldrades från ung till gammal, och blev vithårig och döende jättesnabbt på grund av nåt gift hon fått i sig, var jag helt säker på att hon fanns under vattnet när jag badade i sjön och att hon skulle dra ner mig underifrån. Har fortfarande väldigt svårt för att simma där det är djupt, nästan så jag känner en knotig hand med vassa klo-liknande naglar ta tag om min ena vrist och dra ner mig under vattnet... Om jag simmar en bit ut och börjar tänka på henne, kan jag nästan få panik och börja sprattla som satan i benen för att hon inte ska kunna ta tag i dem, och simma fort som bara den in till land. Och jag är snart 24 år, det var säkert 15 år sen jag såg det där avsnittet. Har i alla fall slutat tro att hon bor under min säng, vilket jag också gjorde under några år efteråt!




Nu ska jag tänka happy tankar, på blomsterängar, mjukglass och varma sommarkvällar så jag orkar somna!

Imorse ringde Emelie och väckte mig kl tio vi pratade betyg och andra skolrelaterade saker. Sen kom Sofia och drog mig upp ur sängen. För vi skulle ut och springa (gå fort,typ) i skogen eftersom vi blivit lata igen. Vi kom hem, åt frukost och sen ingen mer. Tanken var att jag skulle läsa i min nya Sociologibok men det verkar inte gå så bra. Nu har jag suttit framför datorn i två timmar istället. Får nog skärpa mig nu och göra något vettigt.

I morgon är det ett år sedan min mormor dog. Runt kl fem på morgonen den 8 maj ringde mamma till mig, och jag fattade direkt att det var över.
Mormor låg på sjukhus större delen av 2008 fram tills hon dog i maj. När vi fattade att det inte skulle vända och bli bättre satt vi och vakade. Mamma, morfar och moster var där dygnet runt, har för mig att det var i två veckor, eller kanske en och en halv. Man glömmer så fort. Jag var också där så mycket jag kunde, efter jobbet. Hon vaknade ibland och var vilsen och hade ångest. Den sista tiden hade vårdpersonalen nog med vett att ge henne smärtstillande och något som gjorde att hon sov. Det var så rofyllt på något vis, sista dagarna. Vi bara satt och väntade och lyssnade på hennes andetag. För mig kändes det bra att vara där. För mormors skull naturligvis, men även som stöd för mamma och morfar, men mest mamma. Jag satt hellre där och kände att jag var till någon nytta, i stället för att sitta hemma och inte veta vad som hände. Jag tycker om att göra saker fysiskt. Jag borstade hennes hår och höll hennes hand. Jag har svårt för att bara sitta still.

Jag hade bett mamma ringa om det skedde någon förändring, när som helst på dygnet. Så när hon ringde på min mobil tidigt på morgonen förstod jag. Jag klädde på mig och Mårten kom och hämtade mig. Vi fick fika av personalen, morfar, mamma, moster och jag. Mamma hade ringt min syster, och moster hade talat om för mina kusiner. Ingen av dem ville komma till sjukhuset och säga hejdå. Det är ett val man gör själv, och man ska inte tvinga sig till något man inte vill. Det är inte alla som vill se en människa som stått en nära död, utan hellre har kvar minnena från när personen levde. Jag ville vara med, helt enkelt för att det kändes bra och respektfullt mot mormor.

När personalen hade gjort i ordning mormor fick vi komma in och säga hejdå. Hon låg som en liten sparv i sjukhussängen där hon hade tillbringat senaste månaderna i. I ett vitt nattlinne, med händerna i kors över bröstet och en ros. Jag gav henne en puss på kinden. Huden kändes lite torr och kall, men jag kände värmen innifrån fortfarande. Mormor har alltid haft en rynka mellan ögonbrynen, en bekymmersrynka. Jag la märke till att den var borta, nu när hennes bekymmer försvunnit.
Efteråt körde mamma och Mårten hem mig, och jag gick till jobbet.

Mormor var en mycket speciell person. Hon hade inte haft det lätt i livet, mycket sjukdomar, värk och psykiska besvär och antagligen kom det i kapp på äldre dar. När jag och Anna var små var hon däremot den coola mormorn som föjde med och shoppade, och fick mamma att gå med på att köpa kläder som enligt henne var för "moderna", men mormor och vi systrar tyckte de var häftiga. Vi var där mycket och sov över, och mormor lagade gärna både två och tre rätter till middagen för att alla skulle bli nöjda. Letade bland mina tusentals bilder på datorn efter bilder på mormor, och jag fann bara en, från julafton 2006.

Idag fyller Christin år!
Jag och Emma var tidigt igång i morse och handlade presenter till Christin. Hon fick div. badgrejer och en födelsedagsmuffins. Kl 11 var vi på plats och sjöng väldigt fint med en födelsedagsmuffins med ljus som som slocknade hela tiden. Men det är väl tanken som räknas. Sen fick vi smörgåstårta.Jag åt nog lite för mycket känner jag.


!

Har haft Spotify i flera månader men inte använt det nämnvärt. På min winamp har jag ju alla låtar jag tycker om. Vill jag ha en ny låt går jag in på limewire och laddar ner *host host*. Men det är ju faktiskt olagligt, eller ja, det har det ju varit länge men nu finns det ju faktiskt en mikroskopisk risk att åka fast. Och sen ska låtarna flyttas till rätt mapp och döpas om så att alla har artist och titel efter mitt system (stor bokstav på alla ord utom of, och mellanslag - bindestreck - mellanslag mellan låtnamnet och artisten).
Så igår slog jag ihjäl nån timme på att söka efter alla mina favvislåtar och lägga dem i en spelningslista. Så nu är det Spotify som ska användas. Mycket smidigare än winamp!

Om nån vill ta del av min lista av Sofiamusik tror jag ni kan få den genom att klicka på den här länken.

(   Anna, du kan väl spara ner den på din dator så jag har min musik där i sommar! =)   )

Varför, varför, VARFÖR!!!! blir det alltid såhär? Man skulle kunna tro att vår tvättmaskin livnär sig på strumpor!

Jädrar vad det springer runt folk och ringer på vår dörr! Eller folk och folk, det är massa ungar som ska sälja på oss krafs. Hittills har det varit små muffinsförsäljerskor två gånger (äter ju inte sötsaker så det var lätt att säga nej) och blandat skräp en annan gång (köpte ett mjukisdjur till Eddie för endast 2 kr, som han tuggade sönder på fyra minuter) och idag var det dags igen. Det lyckas alltid vara jag som öppnar när de små varelserna ringer på, nästa gång det ringer på dörren får Moa öppna!

*Det ringer på dörren*
Jag öppnar, där står två fula barn. De har en liten påse med grejer som jag antar de vill lura på mig. Majblommor? hann jag tänka innan hon med minst tänder öppnade käften. (Hon babblade på ett bra tag och jag förstod knappt hälften av det hon sa)
   -- Hej, vill du köpa tattuveeejingaj...en föj två tioj, köpej du två kostaj det två tioj, bla bla bla bla bla blaaaa, köpej du en kostaj det baja tjeee!!
Det de små glinen ville sälja för "två tioj" var sönderklippta pappersark, som de målat på med tusch. Den hon visade mig var blå, men det skulle inte förvåna mig om det fanns andra färger också! Det var ungefär lika fult som om en gravt förståndshandikappad treåring skulle ha målat, ingen finess, ingen stil! Papprena hade de vikt några gånger och klippt ut små figurer. Därav marknadsföringen av "tattuveeejingajjjj".
   -- Öhh, nej jag har tyvärr inte råd med det där, svarade jag.
   -- Inte ens tio kjonoj?? frågade gaphalsen förvånat. Sluga människa, hon kommer säkert bli telefonförsäljare när hon blir stor och lärt sig prata ordentligt.
   -- Nej, jag har aldrig kontanter hemma.

Så stängde jag dörren.

Stolta trädgårdsägare som vi är med nytt staket, kände vi hur det började spritta i fingrarna av lust att förfina vår lilla täppa ytterligare. Moa gick lös med en sax på grästuvor och brännässlor, och jag friserade häcken ännu mer. Döm själva om det blev finare! =)

Fick ett sista mail av Elite fucking Ladies:

"Hej Sofia!
Tack så mycket för ditt mejl.
Vi har tyvärr hög belastning men vi kommer att ta hand om din retur och att återbetala pengarna innan fredag.
Vi ber så mycket om ursäkt för förseningen.
M.V.H
Elite Ladies"


VA??? Inte mer än så? Hade hoppats på ett lite mer unikt svar än detta som verkar författats enligt standardformulär 1 A. Ett litet "du behöver inte vara otrevlig", eller "vi hoppas att du trots allt väljer att handla hos oss igen", eller ännu bättre "SNÄLLA SNÄLLA SOFIA, ÖVERGE OSS INTE!!!! HANDLA IGEN, VI SKA SKÄRPA OSS, JAG LOVAR!!!!!!!". Men tji fick jag.
Men men, får tillbaks typ 300 kr på fredag då, det behövs på mitt överbelastade konto =)

Nu äntligen hände det grejer! Nu har Kronoparken äntligen levt upp till sitt rykte! Jag menar, jag har hittills tyckt det varit mycket snack och lite verkstad, om ni fattar vad jag menar. Man hör så mycket om att det är en jävla massa kriminalitet här, men har vi sett nåt? Nej, inte ens en liten snattare har vi sett! Men NU kan jag äntligen försvara mitt val att bo här, i gettot!!

Skulle gå ut på baksidan och sätta mig och läsa lite i ekonomistyrningsboken, när jag ser att det står en polisbil PRECIS utanför min uteplats!!!!!!

Att nämna Allmänna reklamationsnämnden brukar funka som piska i de flesta fall. Fick svar efter bara några timmar!

"Hej Sofia!
En gång till ber vi dig att skriva ordernr eller returnr. Tänk på att vi inte kan besvara dig om vi inte vet vem du är.
M.V.H
Elite Ladies"


Jag svarade:

"Näjmen vad TREVLIGT att ni äntligen svarar! Tredje gången gillt heter det ju! Jag har skickat ordernummer och returnumer i två andra OBESVARADE mail men okej, ni kan få dem ännu en gång.
Returnummer RE711123301
Ordernummer 601183101
Kundnummer So6066582680in"

Kollade min inbox. Elite Ladies har ännu inte svarat på mitt senaste mail, eller nåt av de första två jag skickade heller. Det finns inget telefonnummer till dem att ringa så jag skickade ett mail till:

"Varför svarar ni inte på de tre (3!!) mail jag skickat till er senaste månaden? Varför hör ni inte av er angående returen jag skickat in och ger mig pengarna tillbaks? Om inte ni hör av er till mig inom fem (5) arbetsdagar tänker jag anmäla er till allmänna reklamationsnämnen. Att ingen av mina kompisar eller mina kompisars kompisar eller deras syskon kommer handla hos er igen behöver jag väl knappast tala om. "

Får se om det blir nån reaktion, annars anmäler jag dem. Känner mig lite bråksugen så det vore skoj att sätta dit det där jävla kukföretaget.

Nobody puts Sofia in the shit and forget to give her money back!!!!

Nu händer det grejer! Jag, Sofia och Eddie var ute en sista gång för att kolla in vår fina uteplats med nyklippt gräs och trimmade buskar.
Eddie springer genast ner mot högen med kvistar (det som var våran häck innan sofia hittade sekatören) och skäller och springer oroligt(eller spänt) fram och tillbaka.
Sofia går fram till Eddie och tar med honom in så han inte ska väcka alla grannar. Jag står förvånad kvar. Sofia kommer tillbaka och säger att det är något i kvisthögen.
Vi står och tittar på högen en stund, inget händer. Vi diskuterer vad vi ska göra och vad som kan gömma sig i kvisthögen. Vi kommer fram till att Jag ska ta en kratta och peta lite för och se om något händer.Livrädd som jag var (Sofia med hon stod ännu längre bort)  stod jag på betryggande avstånd från högen utrustad med en kratta och petade lite försiktigt i högen. Inget hände. Jag petade lite mer bestämt och Sofia undrade om jag tänkte döda varelsen som bodde i kvist högen. Sen kom vi fram till att vi välter den lilla högen och ser om det är något under den. Det var det. Det var en liten...

Tänkte åka tåg hem idag men så tyckte mammas gubbe att vi skulle fixa i ordning mitt staket idag (eller Eddies är det ju, hade jag inte honom hade vi inte behövt nåt staket). Bra Mårten, jag tycker det var en strålande idé! =D
Vi åkte in på Bergvik och Coop Bygg. Tror ni det fanns nåt nät där eller? Nix. Jag trodde det fanns ALLT där. Och inga stolpar heller, för det hade kommit in en kund på förmiddagen och köpt alla de hade (57 st). Plantagen blev nästa stopp och där fanns det inte heller nåt nät, men väl kompostnät! Vi köpte 24 st som var ca 70 x 90 cm och lite ståltråd. Eftersom det är stela rutor slapp vi köpa stolpar, perfekt! 
Nu är staketet äntligen uppe! Eddie kan gå fritt! Så himla skönt. Vi har även fått ta över morfars gamla gräsklippare från 60-talet, en sån där gammal hederlig manuell. Vi har klippt gräs, krattat och sopat plattorna. Och klippt ner våran häck, för den består till största delen av döda gråa pinnar. Det är typ 10 grenar som har blad, resten är dött. Det blev en imponerande rishög efter att jag gått lös med sekatören. Glömde ta kort medan det var ljust ute, så ni får hålla tillgodo med några mörkerbilder.

Jag och Eddie har varit på promenad i styckåsskogen. Vi jagade en ekorre och gick förbi tre trevliga pensionärer som satt och fikade. De ville bjuda Eddie på bullar, men jag vet inte vad det var med honom, för han var rädd för gamlingarna och vägrade gå fram till dem. Han voffade och fnös åt dem på avstånd bara. Konstig hund jag har. Nu ska jag dölja mina spår här hemma hos syster. Åker hem vid fyra tror jag.

Josefin ringde nyss också, hon kommer hit för hon hade tråkigt. Det blir en promenad till, nyttigt för Eddie, nyttigt för mig!

Idag hade jag absolut ingen som helst lust och gå upp ur sängen. Men jag kom upp, nu sitter jag här och gör ingenting vilket är otroligt tråkigt. Jag tror att Sofia kommer hem idag, vilket är tur för annars kommer jag nog dö av tråkighet.

Igår kom Erika, Thomas med tillhörande kompis Kjell hem till Gitarrgatan och grillade! Det var varmt och skönt i solen. Sen så tvingade Erika mig med ut och in på Glada Ankan. Det var fruktansvärt mycket folk, vi kunde knappt röra oss där inne. Så vi stannade bara till två och sen åkte vi hem! Det var skönt och inte komma hem mitt i natten för en gångs skull!

Precis som Sofia så kommer inte orden direkt av sig själv idag! Men jag tänkte iallafall bjuda på några bilder!!